Gör ngt åt det.
Eller sluta gnäll. Herregud hur många gånger har inte min kära sambo sagt det åt mig :P
Men nu, imorse. Jepp då gjordes det åt :) Den första, nästan hela löpturen genomfördes imorse från Bårum, upp över Åstorp, ner efter älven, förbi tatueraren, genom lekparken och hem :) Från Åstorp sprang jag och det är faktiskt det längsta jag sprungit sen skadan, YEES! :D Smärtskala i knät....en svag 1!! Haha...I'm gonna beat this shit... :)
Även pratat med KMTI Pers telefonsvarare. "tar ej emot nya patienter då det är fullbokat men korsbansskador och tidigare patienter kan lämna namn och telefon nr så ringer vi upp." Så nu är det bara att vänta. Den känner jag igen sen tidigare, vänta. Vilken tur att jag har sådant tålamod då... eller inte.
Funderar även på att börja göra damerna sällskap vid ngn träning. Nu kan jag ju åtminstone jogga och det är så tråkigt å träna själv så jag kan ju åtminstone se på när andra tränar och träna själv :)
För herregud vad svårt det är att ta tag i träningen nu när man inte har så ont längre. De första 2 månaderna tränade man ju som en tok för att man ville bli av med smärtan men nu har det fan vart dåligt ett tag, eftersom det inte gjort så ont. Men förhoppningsvis är jag igång igen nu, det kändes bra, om än ngt jobbigt men annars är det väl inte träning heller :)
Lade precis på med ortopeden oxå. Kändes ju positivt. Jag skulle få en tid 3 månader efter mitt första besök, alltså nu i Augusti, 3:dje om man ska va petnoga :)
Men vet ni vad...Min läkare har semester nästan hela Augusti, och hans sekreterare oxå. Vilket betyder enligt damen jag pratade med att sekreteraren kommer att börja boka in patienter när hon kommer tillbaka. Ok, det får man väl ta. Men grejen är att sen dröjer det innan läkaren är tillbaka och kan börja ta itu med kön av patienter... så ska vi tippa på September eller...uh, vad trött jag blir. Om man skulle ta och byta liv och bli superkändisproffs eller astät kanske... :p
//Emelie
Men nu, imorse. Jepp då gjordes det åt :) Den första, nästan hela löpturen genomfördes imorse från Bårum, upp över Åstorp, ner efter älven, förbi tatueraren, genom lekparken och hem :) Från Åstorp sprang jag och det är faktiskt det längsta jag sprungit sen skadan, YEES! :D Smärtskala i knät....en svag 1!! Haha...I'm gonna beat this shit... :)
Även pratat med KMTI Pers telefonsvarare. "tar ej emot nya patienter då det är fullbokat men korsbansskador och tidigare patienter kan lämna namn och telefon nr så ringer vi upp." Så nu är det bara att vänta. Den känner jag igen sen tidigare, vänta. Vilken tur att jag har sådant tålamod då... eller inte.
Funderar även på att börja göra damerna sällskap vid ngn träning. Nu kan jag ju åtminstone jogga och det är så tråkigt å träna själv så jag kan ju åtminstone se på när andra tränar och träna själv :)
För herregud vad svårt det är att ta tag i träningen nu när man inte har så ont längre. De första 2 månaderna tränade man ju som en tok för att man ville bli av med smärtan men nu har det fan vart dåligt ett tag, eftersom det inte gjort så ont. Men förhoppningsvis är jag igång igen nu, det kändes bra, om än ngt jobbigt men annars är det väl inte träning heller :)
Lade precis på med ortopeden oxå. Kändes ju positivt. Jag skulle få en tid 3 månader efter mitt första besök, alltså nu i Augusti, 3:dje om man ska va petnoga :)
Men vet ni vad...Min läkare har semester nästan hela Augusti, och hans sekreterare oxå. Vilket betyder enligt damen jag pratade med att sekreteraren kommer att börja boka in patienter när hon kommer tillbaka. Ok, det får man väl ta. Men grejen är att sen dröjer det innan läkaren är tillbaka och kan börja ta itu med kön av patienter... så ska vi tippa på September eller...uh, vad trött jag blir. Om man skulle ta och byta liv och bli superkändisproffs eller astät kanske... :p
//Emelie
Kommentarer
Trackback
